Sitter här på jobbet och bara funderar på en massa saker. På vad jag saknar och inte saknar, och jag får en klump i magen när jag tänker på en speciell person Men ja, jag vill inte nämna mer av vem det är. För det blir säkert bara en massa snack om hur svag man är och hur dum man är mot sig själv som ens tänker i dessa banorna. Men nu har jag lovat mig själv att jag kommer aldrig tillåta detta EN GÅNG till. Jag kan inte göra så emot någon av parterna. Måste tänka lite längre än näsan räcker och vad man känner för tillfället. Det går ju tid också. Och hade jag fått välja nu hade jag valt det motsatta. Tänker mycket på detta och ångrar varenda liten sekund av tvekan, ångrar allt.. Men det går inte att få det ogjort så jag får helt enkelt lära mig att leva med det. Too bad for me !

Förlåt om jag skriver i gåtor och ni som inte har en aning om vad som hänt ni kan nog inte förstå detta speciellt bra. Men ni som känner mig kanske vet vad det handlar om. Hoppas det i alla fall, annars kommer jag nog förr eller senare att vara mogen för att blotta mina tankar och "my past!" - I alla fall så är jag inte det just nu..

Nu ska jag moppa golvet, måste få annat att tänka på..

Kramar